Att bli änka

Detta blir ingen glad och käck blogg. Om det är vad mina läsare önskar, så kan ni sluta läsa genast.
Jag kommer att delge läsaren konsekvenserna av att leva och uthärda ett liv i djup sorg.

I morgon ska jag till läkare för första gången sedan maken avled i september. Ingen som inte varit med om det vet hur det är att mista sin livskamrat.

Jag har varit med om det två gånger.
Första gången kändes det annorlunda än den här gången. Båda gångerna var jag beredd, men ändå inte.
I min ålder -- nybliven pensionär, är det inte roligt att bli ensam för andra gången, just när man har blivit fri och ska åtnjuta efterätten s.a.s. Första gången var jag 55 år och barnen hade börjat klara sig själva, så att maken o jag kunde börja gå på bio, teater, opera, ut o äta, utan att ta hänsyn till några mer än oss själva. Vi hade firat 25 årig bröllopsdag.

Detta är en kort introduktion---jag fortsätter i nästa inlägg